Men när jag öppnat smset så var det från honom, där han skriver att han fått numret utav en nära vän till honom. Och den vännen var mitt ex.

Efter en stunds smsande så bestämde vi oss för att ses dagen efter, jag sken upp som en sol och mitt leende har nog aldrig varit så brett!

Timmarna gick helt plötsligt så sakta, kunde det inte bara bli nästa morgon?

När det väl var dags att vi skulle ses, så var jag med min mamma och bestämde mig då för att hon skulle släppa av mig på väg hem, utan att säga vad jag skulle göra så hoppade jag ut.

Mina föräldrar visste vem han var och skulle aldrig acceptera oss tillsammans.

Där gick jag på väg mot honom, han var nog 100 meter framför mig och jag var nervös över hur jag skulle hälsa på honom, en puss? en kram?

Det löste sig, vi satt en stund ute och prata men bestämde att vi kunde gå hem till han och fortsätta prata.

Den lilla stund vi skulle träffas blev till 3 timmar och även hans mamma kom hem och jag träffade henne, snabbt fram redan första träffen. Men jag var KÄR!

Vi fortsatte att träffas i smyg så fort jag kunde och det ledde till att vi gick in i ett förhållande med varandra.

Allt var så perfekt, han var så perfekt!

Jag valde att flytta in med honom, eftersom mina föräldrar inte ville ha mig hemma för att dom inte accepterade honom.

Tiden gick, 2 månader gick förbi helt perfekta.

Sedan började de små tjafsen, jag fick för mig att det var mitt fel. Han anklagade mig för att jag dolde något för honom, att jag träffat mitt ex (hade jag inte gjort, förutom när vi träffade honom någon gång tsm).

Jag försökte svara så gott jag kunde, och då lugnade det sig en stund..

Men sen kom den, den där smällen jag aldrig kunde förväntat mig! Som en blixt från klar himmel träffade den mitt ansikte..

Jag ville gå, jag ville lämna, jag ville skrika, jag ville gråta! mina ögon fylldes med tårar och jag försökte resa mig upp, men han höll om mig.. och han bad om ursäkt med gråten i halsen.

Inombords visste jag att det var fel, men kärleken gjorde mig blind. Jag hoppas att det inte skulle hända igen.. jag gav han en chans till.

Det skulle jag ALDRIG ha gjort!

är det något jag kommer ångra hela mitt liv så är det att jag gav han en andra chans..

1. Slag, hot, tvång till sex, fula tilltal (nedvärderingar) är brottsliga handlingar.

2. Du är INTE ensam! Berätta för någon du litar på eller med kvinnojour/psykolog.

3. Skriv en dagbok om du har möjlighet, notera allt som händer.

4. Män som misshandlar är livsfarliga ! Kvinnomisshandel är alltid ett brott. Gör en polisanmälan!

1. Våga bry dig! Våga fråga och se!

2. Misshandeln är inte kvinnans fel, det är mannens handlingar.

3. Ge den misshandlade kvinnan tid och tro på henne även om hon är förvirrad.

4. Tala aldrig om problemet med kvinnan när mannen är i närheten.

Att finnas för en person som behöver hjälp är viktigt!

Även om hon inte verkar tacksam under tiden så kommer hon vara dig evigt tacksam när hon kommit ur det och överlevt!

Men just då när jag började glömma han, så blev jag inbjuden på en fest. Jag och mina vänner åkte dit och vi kommer in på dansgolvet, Där stod Han! mitt på dansgolvet i sina converse, mörka jeans och ljusa tröja.

Jag blev knäsvag, visste inte vad jag skulle tänka eller göra.. tusen tankar flödade igenom mitt huvud på samma gång, skulle jag gå fram? skulle jag låta bli, han hade ju endå inte lagt märke till mig innan?

Istället vände jag mig mot min vän när vi stod och dansade och sa till henne att den killen, han är en av de vackraste människor jag sett.

Det skulle jag nu få ångra, hon gav mig en knuff så att jag hamnade i hans famn.

Jag kollade upp och mötte hans blick, stora helklara bruna ögon tittade på mig med ett leende, hade jag lyckats få hans uppmärksamhet?

Han frågade om jag ville dansa, och det var KLART! jag ville inte lämna hans famn ens. Vi dansade hela kvällen och det var som att allt runtomkring oss försvann och timmarna blev till minuter.

När kvällen började närma sig sitt slut så satt jag i hans knä och vi pratade. Där förbi oss gick mitt ex som satte sig och pratade med oss eftersom det visade sig att dom var bra vänner.

Men nu var det försent, jag kunde inte släppa denna kille även om han var en bra vän till mitt ex, så satt jag kvar.

När det var dags att röra sig hemåt, så gav denna kille mig en kyss, en kyss jag sent skulle glömma.

Helt plötsligt ropade mina vänner på mig, det blev bråttom och vi hann inte byta nummer.

Var det sista gången jag träffade honom? det var min sista tanke innan jag somna den natten.

Fick en fråga innan, för er skull och för att ni ska kunna känna er anonyma på min sida så har jag sekretess, så jag publicerar inte kommentarerna eller namn.

Svar: Jag trodde honom, han var den mest kärleksfulla person jag varit med om. Allt han gjorde för mig var så fint utav honom. Första slaget trodde jag kom som en reflex, och jag undrade om jag hade gjort fel.. om det var därför han la handen på mig. Han bad om ursäkt efter och sa att han ångrade det med en tår i ögat, så jag valde att tro han eftersom det var första gången och jag älskade han av hela mitt hjärta. Andra gången han slog mig var liknande den förra, det var ett enkelt slag mer som en smäll. Jag tänkte detta kanske var en olyckshändelse med, för han bad så mycket om ursäkt och köpte blommor till mig. Han med tåren i ögat, lurade mig totalt. Om du följer min blogg, så kommer du varje dag få följa hur vårt förhållande utvecklades och alla känslor som var inblandade, du kommer förstå hur jag tänkte och vad jag gjorde för fel genom att stanna.

Jag råder dig att inte förlora din självkänsla, även om det är svårt, du ska veta att du aldrig är ensam! Det finns personer som vill hjälpa dig och hur svårt det än är så be om hjälp! det betyder inte att du är svag, det betyder att du är STARK!

Hoppas detta gav dig lite i svar.

Och för er alla som läser denna blogg, vill ni inte att jag sätter ut er fråga i bloggen utan hellre vill ha en konversation med mig så skriv det i er kommentar, så svarar jag till er mejl eller blogg.

Han stod med sina vänner, varav en kände jag.. så jag ställde mig och hälsa på min vän,
men han la inte märke till mig eller iallafall så sa han inget till mig.

Där stod jag en halvtimme, nära honom utan att vi bytte några ord med varandra.

Mitt hjärta slog några dubbla slag när hans blick mötte min, men för honom var det bara en snabb vanlig blick innan han lämnade stället vi stod på och gick vidare.

Jag frågade om honom, vem han var, vad han hette, var han bodde..

De enda svar jag fick var hans namn och var han bodde, ingen visste exakt hur han var som person,
han var den "okända" killen för dom..

Här kan ni följa min tid under förhållandet och mitt liv efter, hur det har påverkat mig och min omgivning.

Jag svarar på alla frågor ni har och jag förblir anonym, därmed kan ni även känna er säkra att inget lämnar denna sida!

Jag svarar på allt ni undrar över, eftersom jag har gått igenom det mesta..

Jag hoppas denna sida ska kunna få er att lätta på hjärtat och även förstå hur det är för en tjej som mig att vara i ett förhållande som folk i omgivningen inte har insyn på.